Stress vs effektivitet

Jag skrev häromdagen att jag har en extremt låg stresströskel. Det där malde lite inom mig och jag inser att det faktiskt inte stämmer. Inte alls. Tvärtom har jag nog en ganska hög stresströskel. Vad jag dock är dålig på och orsaken till min känsla av att inte alltid hantera stress så bra, är bristen på sunda prioriteringar när jag är stressad. Min grundinställning är att allt ska göras. Att allt går att göra, bara jag är tillräckligt effektiv. Om jag tvingas prioritera tar jag ofta bort de grundläggande behoven som att äta eller gå och kissa. Har jag mycket jobb stryker jag i det privata för att den totala belastningen inte ska bli för stor. Detta händer när jag jobbar utanför hemmet och skillnaden är ju att dagen innehåller olika sektioner och att varje sektion tar slut och det gör det lite mer lätthanterligt på något vis. Under karantänen blandades alla måsten i en och samma säck; de grundläggande behoven (inte bara mina egna), jobb, skola, nöjen och aktiviteter. Min känsla var hela tiden att allt måste göras och ju mer stressad jag var, desto högre krav på både effektivitet och kvalitet. Mitt yrkesjag blandades med min sons skola och jag ville bara beta av det ena efter det andra för att komma framåt. Det blev ju inte bra. En 6-åring är många saker men effektiv är inte en av dem. Och ju mer tidspress, desto sämre gick det ju med skoluppgifterna och desto snabbare fick jag panik. När jag hade artiklar som skulle skrivas, kunder som skulle kontaktas, mat som skulle lagas, disk som skulle diskas, skoluppgifter som skulle lösas – alltifrån kreativa att bygga en jordglob eller en idrottsstadium i kartong till grammatiska övningar mer passande för högstadiet, telefonen som ringde och Iván som pratade oavbrutet alternativt satt som en zombie vid paddan (vilket genererar en annan typ av stress för mig), så var min konstanta känsla att allt måste lösas samtidigt och så snabbt som möjligt. Och när jag på eget bevåg lade in fler måsten på listan, som att vi skulle träna, promenera dagligen (när vi fick) eller baka för att Iván älskar det, så var det inte med en känsla av att vi tar det som det kommer, om vi hinner, för att det är kul, utan samma maniska känsla spall över även på detta. För allt satt ihop. Snabbt och effektivt skulle allting ske på löpande band.

Till slut blev jag ju tvungen att prioritera. Såklart. Allt kunde självklart inte ske samtidigt. Och oftast prioriterade jag väldigt fel. Inte en enda dag på tre månader kopplade Iván inte upp sig på sina onlinelektioner (2-3 per dag), alla obligatoriska uppgifter (3-5 per dag) skickades in. Jag levererade på mina jobb. Vi åt och vi tränade. Jag hade väldigt högra krav på mig själv (inser jag i efterhand) att Iváns utveckling inte skulle stå stilla, att han skulle äta rätt, röra på sig och bli stimulerad på rätt sätt. Vad jag glömde bort var att se till att vi hade roligt under tiden, att jag skrattade tillsammans med Iván. Den maniska ständiga jakten för att hinna med alla uppgifter på min mentala lista, göra, stryka, göra, stryka, göra, stryka, framåt, effektivt, klart, nästa grej, såså skynda, skynda. Den sitter i fortfarande trots att situationen nu är en helt annan.

Jag har känt mig sammanbiten och arg, har inte sänkt axlarna. Och det värsta (och bästa – kommer till det) är att det har varit så även tidigare men det blev så extremt under karantänen. Det positiva är alltså att det blev tydligt och det är ju först då det går att bryta dåliga mönster.

Psykologen sa tre nyckelkommentarer till mig – vi har talat mycket om mammarollen och att jag känner mig som en usel mamma. Dels ”vad behöver du göra för att känna dig som en bättre mamma?”, dvs inte ”hur kan du bli en bättre mamma för Iván?”, utan hur kan jag ändra på saker så att min upplevelse av mig själv som dålig mamma förändras. Skillnaden är hårfin och gigantisk. Hon sa också åt mig använda mitt fyrkantiga sätt att skapa rutiner och alltid vara ”duktig”, till att även programmera en stunds lek varje dag. 20 minuter som är lika oundvikliga som att vi äter middag. För att den förutsättningslösa uppmärksamheten som ägnas Iván inte ska falla bort eller hamna sist i raden av andra måsten. Och det viktigaste, att inte glömma bort att fjanta oss. Just det pratade vi om kopplat till skoluppgifterna (vi tragglar med en del uppgifter även över sommaren). Och herregud vilken skillnad det är. Att få uppgifterna att bli roliga saker vi gör tillsammans och inte något som bara måste betas av, dvs göras så snabbt som möjligt (=tråkigt), så lätt det är att manipulera en 6-åring om man bara ger lite av sig själv och skojar istället för att försöka få honom att tro att jag är någon slags militär. För när jag är effektiv är jag sällan fjantig och för att få en 6-åring att bli effektiv måste man tönta sig lite. Har jag nu lärt mig.

4 tankar på “Stress vs effektivitet

  1. Ha, ha det är inte så lätt att vara töntig🥴
    Din uppfattning är alltså att det var en bra psykolog du har varit hos, skönt. Det är oftast en kostsam historia men är det en bra psykolog är det värd alla pengar.

    Nu något helt annat.

    Jag kanske inte är så bra på hur man enklast gör här på bloggen? Men om jag vill kommentera ett tidigare inlägg, är det smartast att skriva allt här? jag gör det iaf🤗

    Tack att du skrev positivt om EU mötet, jag blev väldigt överraskad kan jag säga.
    Jag gick här och tänkte dumma tankar som att exempelvis ” jaha typiskt att inte Sverige kan stå på sig”
    Jag vill verkligen stärka och var en del av EU. Så tack.

    Nu ska jag väcka en annan fråga:
    Idag vandrade jag ut från stan till landet här i Skaraborg. Jag såg en skylt med texten SPINNERI.
    Intressant tänkte jag och såg framför mig ull från de fina alpackorna och från fåren som jag just hade passerat.
    Det var till min stora glädje öppet på SPINNERIET.
    Jag älskar att tova och sticka i ull.
    Efter att jag gått runt och tittat på allt garn frågade jag naturligtvis var ullen kom ifrån?
    Gissa!!
    Om det är ok, skriver jag fortsättning när jag har fått lite mat i magen?

    Gilla

    • Du får kommentera var du vill! Jag ser allt! Muahahaha 😉
      Vad roligt med spinneriet! Jag väntar med spänning på att få veta varifrån ullen kommer! Kan tänka mig att du sitter där och lär dig spinna inom kort, eller hur?!
      Angående EU-mötet är det nog många svenskar som tänker så. Sverige är ett solidariskt land men när det gäler just EU känns det som att svenskar aldrig har sett EU på det viset. Därför gick inte Sverige med i eurosamarbetet heller. Man hade inget att vinna. Men jag är övertygad om att EU är så mycket mer än vad man kan få ut för egen vinning räknat kronor och ören och det är i det större perspektivet det måste ses.
      Psykologen är jag mycket tacksam för. Det blir en kortsiktig grej, totalt fyra gånger, för att lösa upp några knutar. Väldigt konkret och inget prat om barndom och det förflutna. Här och nu och hur ska jag lösa det. Mycket bra.

      Gilla

  2. Då är jag mätt och belåten,
    nu tillbaks till fårahuset.

    Min fråga var:
    -var kommer ullen ifrån?
    – den kommer från Nya Zeeland 🤥

    Jag fick verkligen lång näsa??

    Oj, sa jag
    -varför använder ni inte svensk ull som lär finnas i mängder?
    -det blir för dyrt, svensk ull är så smutsig man får slänga 60%.
    -är inte ullen smutsig på nya Zeeland?
    -nej det är mycket bättre underlag där.

    Efter detta hade vi en diskussion om hur vårt samhälle blev så här?

    Det känns inte ok att tänka på transporterna från nya Zeeland till det lilla samhället mitt ute i ingenstans på Slätta här i Skaraborg. Det är förskräckligt att svensk ull slängs,
    hur länge ska detta pågå?
    Jag frågade också om han inte kunde ta lite svensk ull och spinna exempelvis ett naturfärgad garn. För att göra oss kunder medvetna om problemet. Jag tror att det finns kunder som skulle betala lite högre pris men få en närproducerad vara.

    Jag handlade inget!

    Gilla

    • Nej, vad tråkigt 😦 det påminner mig om när jag bodde i Pedregalejo och naivt frågade i min närmaste fiskdisk om fisken kom från de lokala fiskarna. Nej, den kom från Norge, etc. Vad gör det med fisken som tas upp här utanför då, undrade jag. Ja, den skickas väl till Norge… fick jag till svar. Världen är upp och ner. Men vissa saker blir bättre. Detta kan ha varit tio år sedan och numera skyltas lokala råvaror upp ordentligt och det går att köpa en hel del ekologiska produkter i vanliga livsmedelsaffärer, något som var helt omöjligt bara för några år sedan. Det såldes bara i särskilda butiker, typ hälsokost.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s