Häromdagen satt jag i ett par gamla trosor och linne och gjorde en telefonintervju. Samtidigt som trädgårdsmästaren kom in i trädgården och började blåsa med lövblåsaren. Jag hatar verkligen lövblåsare oavsett var de befinner sig, tycker att de är ett förfärligt otyg och extremt meningslösa, samtidigt som de i sin totala meningslöshet orsakar ett förfärligt oväsen. Jag tror att vi har en sommarvikarie för det är inte den vanliga trädgårdsmästaren som kommer, den vanliga har i alla fall aldrig använt lövblåsaren i min minimala lilla trädgård. Nåväl.

Inte nog med att han blåste på gräsmattan utan trots att han måste ha sett mig sitta precis innanför terrassdörren (i linne och trosor) och förmodligen märkte när jag diskret stängde den eftersom jag som sagt var mitt i en intervju, så befann han sig plötsligt uppe på själva terrassdelen, en halvmeter från mig. Han blåste och blåste. På vad vet jag inte. Min konstiga reaktion blev att demonstrativt stirra rakt in i skärmen och låtsas som att han inte fanns. Det normala hade kanske varit att be honom sluta eftersom jag jobbade. Men, men.

Jag bor alltså i ett radhusområde där vi har en gemensam trädgårdsmästare som på förmiddagarna går in och ut som han vill i folks trädgårdar. Såklart. Det är ju det vi betalar honom för. Och jag kan faktiskt förstå att lika mycket som jag känner ett visst övertramp in i min privata sfär, så tycker han säkert att jag inkräktar på hans arbete…