Söner blir aldrig mätta

Idag börjar skolan på riktigt! Insåg först igår faktiskt att jag har stått för samtliga av Iváns mål dagligen i exakt sex månader (förutom när han varit hos sin pappa såklart). Från och med idag äter han lunch i skolan och det känns så skönt! Dels att slippa handla, planera och laga ett extra mål mat varje dag, dels så äter han automatiskt mer varierat då min repertoar är ganska begränsad och han dessutom äter betydligt flera saker i skolan än hemma. Detta firade vi med lunch på BK efter skolan igår! Vi har passerat en milstolpe nu tror jag. På BK åt Iván en kids menu med nuggets + extra hamburgare. Det var första gången som han åt upp allt. Hemma på kvällen åt han en tallrik med ris, köttbullar, stekt ägg och en morot. Han blev inte mätt utan åt sedan en yoghurt. Därefter en smörgås och en banan. Och sedan en banan till. Sedan sa jag att han inte fick mer fast han fortfarande var hungrig. Vad ska man göra? Vissa kvällar tar det liksom aldrig slut, eller ja, maten gör det, men inte hans aptit. Det är som att ha en tonåring i huset. Plötsligt räcker det inte att tillaga två kycklingfiléer för då får jag ingen… Ska inte klaga på att han har aptit men undrar ändå om det är normalt för en unge som inte ens är sju år fyllda.

Det verkar som även Iván längtar efter hösten. Vi har ju 25-27 grader på dagarna – underbart friskt på nätter och morgnar! – men han är inte alls intresserad av att gå till poolen längre. Igår när jag undrade vad han ville göra om han fick bestämma fritt, önskade han att vi skulle bada tillsammans. I badkaret alltså. Vilket vi gjorde. Jag är inte förtjust i att bada. Blir oerhört rastlös och väldigt uttråkad av att leka med playmobil i vattnet. Men samtidigt väldigt gulligt att det var det bästa han kunde komma på, att få bada med sin mamma. Varar nog inte så länge till och får passa på att njuta.

Nästa vecka är det dags för det första snabbtesterna och frågorna hopar sig. Läste imorse en artikel som handlade om snabbtesterna som gjorts på lärarna i Madrid inför skolstarten. Totalt 95.000 tester har gjorts, varav 3.000 gav positivt utslag. Av de första 1.500 av dessa som nu gjort PCR-test fick endast 18 personer positivt resultat… så mycket för den effektiviteten. Min nästa fråga som uppstår – och som jag precis ställt till skolan – är om ett barn ger positivt utslag, då är nästa steg att PCR-test ska tas. Blir det negativt går det att avfärda att viruset är aktivt. Men om snabbtestet gav positivt utslag för att barnet haft viruset för ett tag sedan och därför uppvisar antikroppar, då kommer det ju få positivt resultat tills dessa är borta och således tvingas göra PCR-tester varannan vecka. Det är ju helt absurt. Som med mycket annat, fortsättning följer…

4 tankar på “Söner blir aldrig mätta

  1. Det är helt normalt säger jag som funderat ibland på hur lite mat jag äter i förhållande. Känner igen det där med barn som aldrig blir mätta, Dani kunde äta hur mycket som helst, var liksom alltid hungrig under flera år, trots att han åt extra två kokta ägg, bananer, mackor etc. Nu tror jag han är inne i en ny period, fortfarande hungrig men inte sådär galet och kg har lättare att fastna… sen har det gått i perioder, tillväxtfaser. Väldigt tydliga i efterhand så troligen är han påväg att växa…

    Sen är väl snabbmat inte så att man står sig särskilt länge…?

    Mysigt med bad! Vi har inget badkar hemma, saknar när vi badade hos mina föräldrar.

    Ja, det blir intressant att följa… Är det ett snabbtest med bara nålstick i fingret? Undra om det finns i Sverige?

    Gilla

  2. Lustigt med maten! Kul att läsa! Jag har ju inte alls den erfarenheten utan snarare det motsatta. Jag undrar hur det går att leva på så lite som D äter. Aldrig någonsin skulle hon få i sig en hel banan… Eller en hel smörgås… Om man inte sitter bredvid och tjatartjatartjatar.

    Mycket som är absurt. Jag blir galen på absurda regler. Börjar utveckla en allergi, tror jag.

    Gilla

    • Nej, jag vet. Usch måste vara så jobbigt…. här är det nu snarare så att jag måste fundera så onyttiga vanor inte tar överhanden. Vi är väl lite för glada för sötsaker i familjen och för Iváns del har det aldrig satt några spår förrän nu när han rört sig alldeles för lite under våren. Men det reglerar nog sig själv nu tror jag.

      Gilla

Lämna ett svar till Casa Annika Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s